I can tell that I have been sunshine and rain these days…
But also that I haven’t laughter, that some of the pupil had a really bad attitude…
I can take a lot of crap, but in the end it sucks…Even if I understand that it isn’t personally, they had done the same with anyone.
To get into a new situation and do it well is hard when the pupil trying you every day.
I have to say that I’m glad it’s over for this time and this article in the Metro of today was so good, it’s about lecturing with some kind of let it go principal or to have control and do so the pupil learn… Now I longing for holiday, I need it badly right now.
I know that this behaviour isn’t the pupils wrong, they haven’t learned better before I meet them… I can only be there for them and hope to get some kind of respect for my knowledge in the subject… You can’t love all but you can show respect!
In some case I feel sorry for this young obstinate pupils, how should they handle other people if they can’t have “one” new person around for a month???
For me this has been an inherited situation.
I wish the pupil all the luck they could get, I think they need it in the end.
Sverige – fredag 19 december
En schyst lärare behöver inte vara bäst
Jag var sjutton år och gick i först ring på gymnasiet. Mina intressen låg för det mesta så långt bort från klassrummet som det var möjligt att komma. Helgens fester, tonårsförälskelser och kompisar var ungefär tusen gånger mer intressant än engelska oregelbundna verb eller gamla kungar och årtal. Barnslig? Absolut! Särskilt ovanlig? Förmodligen inte.
Mitt i den där skolledan fanns det två lärare som gjort bestående intryck hos mig.
Den ena var min engelsklärare. Tråkigare och tjatigare fick man leta efter.
All work and no play var hennes melodi.
Den andra var min historielärare, och vilken lärare sen!
Hos honom kunde man softa och sitta och snacka om helgens planer. Han var som en riktigt juste kompis.
Om jag vid den tidpunkten hade blivit ombedd att betygsätta mina lärare vet jag vem som kammat hem högsta poäng.
Om jag vid den tidpunkten hade blivit ombedd att betygsätta mina lärare vet jag vem som kammat hem högsta poäng.
Jag fick ju till och med högt betyg i historia trots att jag knappt jobbade alls!
Idag, en sisådär 18 år senare jobbar jag själv som lärare i engelska utan särskilt många gemensamma nämnare med min gamla favvolärare.
Någonstans på vägen insåg jag nämligen att jag under mina gymnasieår lärt mig en fantastisk massa engelska medan historia är något av en akilleshäl.
Förslaget att elever i Malmö ska ”betygsätta” sina lärare är i sig föga förvånande och säger kanske mer om den allmänna inställningen till lärarkårens kompetens än om aktiviteten i sig. Problemet är vad ”betygsättandet” ska användas till.
Om tanken är att elevers tyckande ska få riktiga konsekvenser för de enskilda lärarna är det problematiskt på mer än ett plan. Att vara juste riskerar att skattas högre än att vara konsekvent och kravställande, vilket jag själv är ett levande bevis på.
Men framförallt är det billigare för en kommun att skylla alla problem på sina lärare och bortse från faktorer som inlärningsmiljö, hjälplärare till barn med särskilda behov och gruppstorlekar. Förlorarna i båda fallen är eleverna och deras lärare.
En betygsättning värd namnet ska göras av skolchefer med pedagogisk kunskap. Allt annat är utvärdering, vilket redan pågår i svenska klassrum landet runt i lärares egen regi.
Camilla Bergman
No comments:
Post a Comment