Channa Bankier...

Just nu håller jag på att kolla upp hur konsten uppfattas, vad den är för andra ( och då automatiskt för mig själv , jag måste ju ta ställning till vad jag finner intressant eller förkastligt) och vad som inspirerar och hur andra konstnärer jobbar, här är en liten del av ens stor helhet. Konsten är stor och spretig och jag antar att det inte finns några rätt eller fel bara en egen ingång i det hela…

http://www.channabankier.com/

http://www.channabankier.blogspot.se/

Delar ur intervju med Channa Bankier genom Gläntan

http://www.channabankier.com/glanta.htm

Channa Bankier

Inspirationskällor

Bruksföremål i allmänhet, kitch i alla

möjliga former. För mig är det samma sak.

Man måste skapa sig en personlig

begreppsvärld i en situation som är så

splittrad och söndertrasad, kulturellt och

värderingsmässigt som vi har. Och det tror

jag att alla gör. Vi lever ju alla i en

multikulturell situation.

Konstnärens uppgift

Konstnärerna är oerhört viktiga. Nästan

oberoende av vad de håller på med. De skapar

alltid väldigt personliga korrigeringar av

alla möjliga hierarkier och gränser, i och

med att de just är ensamma. Konstnärerna

blir individuella röster som vrider saker åt

ett annat håll än det gängse. Arbetet kräver

det av en. Och det gäller lika mycket

författare och musiker och flera andra. Om

det sen är bra eller dåligt eller rätt eller

fel, det är inte så viktigt.

Ett samhälle eller en kultur utan

självständiga konstnärer som utgör den här

korrigerande kraften, vet man ju hur det ser

ut. Hur fritt det fria skapandet är i ett

samhälle, är ett lackmuspapper för den

demokratiska halten. Hur mycket anser sig

ett samhälle ha råd att ekonomiskt bära det

fria skapandet, oavsett vad det leder till.

Så att när det börjar pipas på vissa håll om

att det finns alldeles för mycket konstnärer

här och marknaden faktiskt inte kan ta hand

om alla dessa så blir jag väldigt orolig.

Jag tycker inte att det kan finnas för många

konstnärer.

Men det är inte konstscenen som är den här

korrigeringen, det är själva arbetets

utövande. Konstscenen är något helt annat.

Den verkliga haken i sammanhanget är

pengarna. En kultur måste, för sin

demokratiska trovärdighets skull, kunna bära

fritt utövande konstnärer av många sorter.

När det börjar gå så långt att vissa genrer

haussas eller när det här gnällandet börjar

om att det finns alldeles för mycket dålig

konst i det här landet. Och om AMS-konst och

om att KRO är en skitorganisation och allt

det där. Och att de flesta konstnärer gör så

dålig konst att de lika gärna kan lägga av.

Då blir jag väldigt nervös. För det är just

denna stora massa som ger kvaliteten en

möjlighet. Är det verkligen intressant vad

som är bra och dåligt? Och för vem är det

intressant?